2021

Mixed media

Ascent består av en teaterbyggnad i miniatyr som står på ett bord med en stol framför. I byggnadens ena kortsida finns en öppning som betraktaren kan titta in i om denne sätter sig på stolen. I byggnaden loopas en ca 8 minuter lång föreställning. På ett altare, längst fram i vad som ser ut som en kyrka, står ett ensamt stearinljus. Så hörs ljudet av porten som öppnas, någon som går in i kyrkan och sätter sig vid pianot och börjar spela. I samma stund som musiken börjar flämtar ljuset till och släcks. En ensam dansande rökslinga stiger mot taket och lyses upp av månljuset som slår in genom de höga kyrkfönstren. När musikstycket tar slut skingras röken. Pianisten reser sig och går ut. Ljuset tänds igen.

Jag är uppväxt i en kristen familj. Min pappa växte upp i en missionärsfamilj, son till en missionsföreståndare. Han utbildade sig till präst och träffade min mamma som också är uppväxt i en missionärsfamilj, dotter till en präst och kyrkoherde.

Min pappa har Alzheimers och för något år sen berättade han en historia som vi aldrig tidigare hört. Det visar sig att han i sin ungdom varit på månen. Han berättar att han har kristallklara minnen av när han och de övriga rymdresenärerna tog hissen upp till raketens topp och kröp in i den konformade styrhytten. Det var ganska mysigt därinne och där satt de nu och åt sin medhavda matsäck. Och så kom dånet, de våldsamma skakningarna, när hela den jättelika raketen sakta, sakta började stiga uppåt. Själva landningen på månens yta är lite oklar, men pappa berättar att han tydligt minns hur de kravlade i den vita sanden med den kolsvarta rymden som fond och hur vackert det var.

Det slår mig som så ironiskt att en person som levt hela sitt liv i närhet till kyrkan och Gud nu i sina sista levnadsår är uppfylld av en helt annan typ av himmelsfärd. Man kunde tänka sig att en person med en så djupt rotad religiös tro skulle förbereda sig för sitt möte Gud och himmelriket. Istället är det pojkrummets fantasier om äventyr och människans tekniska förmågor som uppfyller honom. Det är så fint att han genom sin sjukdom har fått den här upplevelsen. Att han får minnas detta äventyr.

Den här berättelsen inspirerade mig till verket Ascent. Jag upplever det som att en person med Alzheimers befinner mitt på den här gränsen mellan de två världarna. När ljuset plötsligt slocknar tar det andra över och pappa tar ett steg in på andra sidan den tunna slöjan. Fantasin tar vid och slingrar sin egen väg en stund, tills ljuset tänds upp igen. 

Det kyrkorum som utgör scenen i Ascent föreställer kyrkan där pappa var präst och jag växte upp. Jag bjöd in pappas mångåriga kantorskollega att komma till kyrkan och spela in pianostycket på plats. Valet av Beethovens pianosonat nr 14, populärt kallad månskenssonaten, valde jag för att koppla ihop musiken med månljuset i kyrkan och eftersom pappa lärde mig spela just det stycket när jag var barn.

Pappa betraktar Ascent på Stockholms gamla observatorium där verket visades våren 2021.